Var de första solglasögonen till för att dölja blicken, inte för solen?

Vilka var de första solglasögonen?

Inuiter i Arktis skar ögonskydd av valrossbete, ben, horn eller trä, med två smala springor att se genom. Science Museum i London skriver att de utvecklades för ungefär 2 000 år sedan. Guinness World Records daterar de äldsta exemplaren till första århundradet efter Kristus, med fynd från arkeologiska platser i Alaska och Sibirien.

Syftet var solen. Canadian Museum of History beskriver hur snöglasögonen fungerar som solglasögon och skyddar ögonen mot solljus som reflekteras från is och snö. Utan dem riskerade jägaren snöblindhet, ett smärtsamt tillstånd som museet liknar vid en solbränna på ögonen. Museets eget par, hittat i ett tidigt inuitiskt hus på Baffin Island, dateras till mellan år 1000 och 1600.

Snöglasögonen hade ingen lins. De fungerade genom att springan släppte in mindre ljus. Principen är densamma i varje par solglasögon sedan dess: bestäm vilket ljus som når ögat.

Stämmer historien om de kinesiska domarna?

Historien går så här. I Kina för omkring 900 år sedan använde man platta skivor av rökkvarts framför ögonen. Domare ska ha burit dem under rättegångar, så att ingen kunde läsa deras ansikte. Science Museum återger den, liksom Torquay Museum i England, som placerar bruket på 1100-talet och skriver att det kan vara ännu äldre.

Problemet är källan. Science Museum skriver att vissa historiska berättelser beskriver domarna, utan att säga vilka. Torquay Museum anger ingen källa alls. Vi har inte hittat något bevarat dokument från tiden som beskriver bruket, bara samma mening som går vidare från sida till sida.

Forskningen om glasögon i Kina pekar dessutom på en senare tid. En studie i Bulletin of the School of Oriental and African Studies från 2016 följer glasögonens utveckling i Kina från 1400-talet till 1800-talet och konstaterar att påståenden om att glasögon kom redan under Yuandynastin saknar fasta belägg. Studien handlar om glasögon för synen, inte om kvartsskivor, men den visar hur svårt det är att belägga tidiga uppgifter.

Det som går att ta på är yngre. Torquay Museum har ett par kinesiska solglasögon som är omkring 200 år gamla, med träbåge och linser av tunn väv, från en mandarins residens i Zhenjiang före 1842.

Tittade Nero på gladiatorer genom en smaragd?

Det andra klassiska exemplet är kejsar Nero. Plinius den äldre skriver i Naturalis historia, bok 37, att Nero brukade se gladiatorkamper i en reflekterande smaragdus. Ordet användes om flera gröna stenar, och meningen står direkt efter ett stycke om hur sådana stenar speglar bilder.

Historikern David Woods argumenterade 2006 i tidskriften Arctos för att anekdoten troligen bygger på en felläsning av en äldre källa, där Nero tittade på spelen som en spion snarare än genom en spegel. Oavsett tolkning handlar det om en sten, inte om ett par glasögon.

Vad stämmer i videon, och vad stämmer inte?

Viktor säger att de första solglasögonen inte var till för solen. Den meningen håller inte. De äldsta belagda solskydden för ögonen, snöglasögonen, gjordes just för solen, och de är omkring tusen år äldre än berättelsen om domarna.

Det som stämmer är att tonat glas tidigt fick andra uppgifter än att stoppa sol. Domarnas rökkvarts är en sådan berättelse, om än svagt belagd. En annan är bättre dokumenterad: den engelske instrumentmakaren James Ayscough experimenterade i mitten av 1700-talet med blå- och grönttonat glas i glasögon, eftersom han trodde att färgen kunde rätta till vissa synfel, enligt London Museum. En rättvisare formulering är alltså att några av de första tonade glasen inte var till för solen.

När blev solglasögon något alla bar?

Först på 1900-talet. Science Museum beskriver hur Foster Grant 1929 sålde solglasögon till badgäster i Atlantic City i USA, och hur polariserande linser uppfanns i Massachusetts på 1930-talet. Därefter blev mörka glas både skydd och stil.

Vad gör en tonad lins i dag, om den inte är till för solen?

Den väljer vilket ljus som släpps igenom. En lins för kvällen behöver inte göra rummet mörkt. Den behöver ta bort det blå ljuset, som ögats klockceller är känsligast för och som skärmar och LED-lampor ger mycket av. Varför just det blå räknas går vi igenom i Ögats tredje celltyp.

I videon bär Viktor LOWLIGHT 03 i svart båge med orange lins, kvällslinsen. Den är orange av samma skäl som elden, som vi skrev om i Eld är orange. Siffrorna nedan är linsernas filtrering enligt leverantörens spektralmätning per linsfärg.

Ett pokeransikte ger den inte. Men den gör samma sak som snöglasögonen en gång gjorde, fast för kvällen: den bestämmer vilket ljus som når ögat.